Litterär hörna : Stefan Hammarén

1.1. liten i tondot outtryckslös fri vågar jag undra till på tre vårtor sönder skriva porträttören som spräckt dem, ur dess blandat in till nytt ansikte värk kärlek fåra sådd vikt ...

Av: Stefan Hammarén | 16 februari, 2007
Utopiska geografier

Den kritiska essän. Ett försvarstal

På eftermiddagen den sjätte september 1901 återvände den amerikanska presidenten William McKinley till den Panamerikanska utställningen i Buffalo, New York från ett besök vid Niagarafallen. I den väntande folksamlingen stod ...

Av: Robin Joensuu | 18 februari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Emmakrönika XXII Den omöjliga suiciden

väl framme jag blev stolt över dig, du skulle ha sett det först, när boken kom, och när du skickade även din andra bok, blev så otroligt glad och stolt ...

Av: Stefan Hammarén | 23 juli, 2009
Stefan Hammarén

Bild av Anikó Bodoni Lind

Den fria rörligheten

Under Naturmorgons tidiga timmar i P 1 kunde man häromdagen lyssna till den önskade fria rörligheten. Det handlade då om djur det vill säga. vargar. En specialist önskade sig en ...

Av: Hans-Evert Renérius | 02 april, 2016
Gästkrönikör

En resa till makedonien-ett annorlunda minne av första världskrigets utbrott



Thessaloniki runt 1900Thessaloniki är Greklands andra stad med ungefär en och en halv miljon innevånare och belägen i mellersta Makedonien, en region som har varit utsatt för många konflikter under 1900-talet.

Staden var i början av 1900-talet både handelscentrum och lärosäte, vackert placerad som den är vid Thermaikos bukten i Medelhavet. En karaktäristisk silhuett och kännetecken för staden är det s.k. Vita tornet, som ligger nära stranden vilket har blivit en välbekant symbol för denna metropol. Med fantasins hjälp kan man flytta sig tillbaka till denna blomstrande tid, som sedan kom att rasa samman. Det Ottomanska riket hade nyligen släppt sitt grepp om staden, året är 1915, men efterlämnade ett månghundraårigt kulturarv . Staden var under denna tid fylld av ett kalejdoskop av nationaliteter, vilka präglade staden och gjorde den till vad vi idag kallar en smältdegel. När staden hade befriats, blandades den orientaliska kulturen med europeiska inslag vilket gjorde platsen mycket kosmopolitisk. Minareter, ortodoxa Basilikor, Bysantinska katedraler och labyrinter av orientaliska basarer präglade livet i staden. Detta kompletterades av många världsliga faciliteter som luxuösa restauranger och hotell. En del av detta har återskapats och finns att beskåda även idag.

Stormvindar i dubbel bemärkelse skulle komma att svepa över staden under nittonhundratalets andra decennium.

Thessaloniki brinnerDet stora kriget, som hade sin upprinnelse på Balkan startade plötsligt efter en osedvanligt varm sommar. I år är det förövrigt hundra år sedan denna långdragna och blodiga konflikt bröt ut och förändrade världen dramatiskt. Upprinnelsen till dessa händelser, som kom att påtagligt visa sin närvaro i staden, ägde dock rum just på Balkan, i och med det förödande skottet i Sarajevo som utlösande faktor. Sarajevo var huvudstaden i Bosnien-Hercegovina som tillhörde det Österrikisk - Ungerska imperiet, en kvarleva från ”den gamla världen”, där den åldrige Frans Josef (född 1830) regerade vid krigsutbrottet. Ett år efter första världskrigets utbrott anlände trupper från olika länder bland andra Frankrike, Storbritannien och Ryssland som sammanstrålade i den här regionen. Anledningen var att Österrike - Ungrarna pressade grannlandet Serbien, samtidigt som Bulgarien hade slutit upp på centralmakternas sida.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

1915 landsteg den franske generalen Sarrai i staden med den franska Orientarmén, för att bistå den Serbiska armén som dock redan befann sig i upplösningstilltsånd, nu när Österrikare och Ungrare trängde på. För fransmännen i orientarmén uppstod i stället en sorts andhämtningspaus i Thessaloniki, eftersom de kom försent för att bistå Serberna, vars armé redan på väg att kollapsa och lösas upp.

Fransmännen nöjde sig med att befästa staden och gräva skyttegravar. När den franske presidenten Poincaré tillfrågades vad Orientarmén gjorde i Thessaloniki svarade han: De gräver. Kriget gjorde sig påmint när en Zeppelinare sköts ner över Thessaloniki och vraket av luftskeppet, som kommit in över staden för att fälla bomber, föranledde att en stor människoskara begav sig till platsen för att beskåda vraket.

Thessaloniki i ruinerKriget hade kommit närmare, men det var inte slut på katastroferna. En ny olycka skulle komma att drabba staden.

Branden som utbröt 1917 kom att ödelägga nästan hela staden med hjälp av en hård vind som spred sig snabbt. Stämningen hos de trupper som fanns i staden förändrades i och med branden. Från att nästan ha varit en rekreationsplats kände sig trupperna mer och mer som instängda i ett interneringsläger. Charmen hade försvunnit sedan elden slukat byggnader och plundringsvågor gått genom staden. Under återstoden av kriget var staden mest en bränd ruinhög.

Idag märker man inte så många spår av den här svåra tiden och den blodiga konflikten som bland annat utspelades i de kringliggande bergen med fronten som kom närmare själva staden. Enligt vittnesmål förvandlades en uppsluppen och behaglig stämning bland soldater och sjukvårdspersonal, till misströstan. Under resten av kriget var staden inte vad den en gång varit. Platsen drabbades av den nedstämdhet som kom över Europa orsakat av ett krig som aldrig tycktes ta slut. Det var som om ingen längre brydde sig om vem som vann, bara det tog slut.

Idag ser vi åter en vacker stad invid Medelhavet med ett pulserande liv av människor som återfått en del av sin kosmopolitiska karaktär. Strandpromenaden är full av kaféer och serveringar där människor njuter sina förfriskningar i den värmande solen.

Thessanoliki idagBåde själva staden och omgivningarna är oerhört vackra med de höga bergen med sina glittrande, snöklädda toppar. Även den kosmopolitiska atmosfären har på senare tid återuppstått som fågel Fenix efter dessa förödande händelser. Kanske kan allt detta ses som en metafor och representant för hoppet i en tid när Europa förmörkas av destruktiva krafter.

Trots att våren är långt kommen är växtligheten fortfarande friskt grön. I omgivningarna blomstrar fruktträdgårdar och åkrar, där växtligheten står i prydliga rader. Vem kan idag tänka på dessa händelser som utspelades för hundra år sedan. Ändå är det kanske en plikt att komma ihåg det som skedde för ett sekel sedan, vilket dramatiskt förändrade världen. Miljoner fick offra sina liv i denna första riktigt globala konflikt som definitivt avslutade den gamla epoken.

 

Jens Wallén

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Luis Camnitzers absoluta samtidighet

Det som är alldeles uppenbart i Luis Camnitzers verk är att hans perspektiv på politisk konst är omedvetet om propaganda och grafisk illustration. Han bedriver inte det till sin yttersta ...

Av: Gilda Melodia | Konstens porträtt | 22 juli, 2010

Några tankar om Montaignes essäer

”Det som anses så säreget för makedonerkungen Perseus, nämligen att hans ande aldrig stannade i ett bestämt tillstånd, utan fladdrade omkring mellan olika livsformer och uppvisade en så flyktig och ...

Av: Björn Gustavsson | Övriga porträtt | 15 april, 2014

Kvalité och känsla

Kvalité och känsla "Franskspråkig skönlitteratur i svensk översättning" är Elisabeth Grate Bokförlags motto, men en och annan bok från den anglosaxiska världen har smugit sig in i utgivningen.

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 25 september, 2007

Tunis och Esko

Tunis is av Lars Tunbjörk. Tunis och Esko Två världsberömda fotografer från Norden ställer i höst ut i Stockholm med omnejd. Konsten att se får utmärkt träning genom dessa utställningar ...

Av: Nancy Westman | Essäer om konst | 25 september, 2007

Giotto di Bondone, Jesus i Jerusalem

Nu stannar åter Mästaren vid Betfage vid Olivberget.

Vem vill inte stanna här? Insupa doften av oliver och fuktig grönska, svalkas av en mjuk skugga, bäras av olivträdens slående puls och tidlösa fruktsamhet.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 29 mars, 2015

Romain Garys svedda barndom

En liten gosse vid en stol, prydligt klippt, skinande läderskor, svart dräkt med vit krage – ett prinslöfte! Men han tycks inte glad, mungiporna är neddragna, ansiktet undrande. Det är ...

Av: Roger Fjellström | Övriga porträtt | 05 juni, 2014

Traditionen i den kristna kyrkan

Marcus Myrbäck om Jaroslav Pelikans The Christian Tradition: A History of the Development of Doctrine. Band I: The Emergence of the Catholic Tradition. .

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om religionen | 24 februari, 2017

Den perversa hjärnan av Stefan Hammarén

Just i ett ögonblick krockar travhästambulanstransport med retroleprahemsenklaven på oändliga hjul där Señor Breackruffstes i förarsätet in på ett Hilfskrankenhauss entré, turné både han och jagg den fraktade instrumentdirektören bars ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 07 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.