Trötta Trieste

Ännu idag är det grönsaksmarknad på förmiddagen framför det hus där familjen Joyce bodde vid Piazza Ponterosso. Det är bara några få och lite övergivna stånd, en äldre och hårdför ...

Av: Crister Enander | 05 mars, 2012
Resereportage

Lars Gustafsson Foto CC BY-SA 4.0

Lars Gustafssons 70-tal: fakta, fiktion och autofiktion

Lars Gustafsson är en av den svenska litteraturens mest mångfacetterade författare. I det avseendet kan han erinra om giganter som Strindberg och Goethe! Hans publikationslista omfattar som bekant inte bara ...

Av: Torsten Rönnerstrand | 09 mars, 2016
Litteraturens porträtt

Lemminkäinens moder Mor, shaman och vishetslärare

Nu går man på finskt håll till sina rötter och fördjupar sig i nationaleposet Kalevala. Det omfattande verket Kalevala ja laulettu runo handlar om hur den folkdiktning som Kalevala bygger ...

Av: Nina Michael | 09 september, 2013
Essäer

Brahms och själens vägar

En essä och en dikt - tonsättaren och skribenten Emanuel Ladenstein skriver om tanken där allt tar sin början. Det är reflektioner i allhelgonatid som kretsar kring konstnärlig utveckling, konstens ...

Av: Emanuel Ladenstein | 11 november, 2012
Musikens porträtt

Roskilde´s Large Heart!



altOm jag måste använda ett ord för att beskriva Roskilde Festivalen så skulle det vara "underbar", och inte ens det skulle räcka till. Allt ifrån "desert blues/rock" bandet Bassekou Kouyate & Ngoni Ba, till de akustiska sångerna framförda av Jack Johnson, eller en del av den mest intressanta och interaktiva konsten jag sett; det fanns något för alla. Det här är första gången jag rest till Europa, och faktiskt första gången jag rest utanför USA. Jag kan inte tänka mig en bättre introduktion till Skandinavien, än just Roskilde Festivalen. Det finns  mycket att säga om festivalen, och jag tvivlar på att jag förmår kunna få in allt i en artikel.  Att beskriva allt jag hört och upplevt skulle vara som  att skriva en encyklopedi.

En av de mest intressanta sakerna med denna festival, var dess fokus på miljöengagemang. Vart man än tittade fanns det "Green Footsteps" (Gröna Fotsteg), affischer som informerade om vikten av en ren miljö, med roliga fakta, som t.ex. att rökare är 70% mer benägna att skräpa ner på marken, istället för att använda en soptunna. Hur sant detta  är, vet jag dock inte, men det var underhållande och fick mig att läsa. I mitten av festivalområdet, inte långt ifrån festivalens största och enda utomhusscen, Orangea Scenen, hade Tuborg, som den officiella öl-sponsorn, bidragit med en ekozon som alla kunde besöka. Detta fungerade på så sätt, att varje besökare fick bidra själv med en energikvot, genom att cykla på en cykel vilken genererade energi för att värma duscharna, och poolen till en behaglig temperatur.

Och eftersom detta var en regnfri festival (jag har hört diverse lerfyllda skräckhistorier),  var folket mycket glada över att få ta sig ett svalkande dopp, eller ligga vid sidan av poolen, under tiden som musikvågorna från Orangea Scenen spred sig genom luften. På festivalens camping  fanns det även ett område som hette "Green Bootcamp", där man kunde ladda mobilen genom att cykla och tvätta kläder gratis, med miljövänliga metoder. Dessa förmåner var dock bara tillgängliga för dem som redan visat på ett aktivt åtagande i sitt vardagliga liv för att förbättra miljön. Med denna vetskap funderar jag redan på hur jag, när jag återvänder hem till Florida, kan förbättra min miljöpåverkan, så att jag personligen kan avnjuta dessa privilegier nästa år.

altNär jag först hörde talas om Roskilde Festivalen,  var det de amerikanska banden som lockade. Jag anser mig ha en eklektisk musiksmak. Jag älskar all musik och tyckte mig ha en ganska stor musiksamling med artister och låtar som skulle göra vilken audiofil som helst avundsjuk. Jag hade fel. Visst var det så att de amerikanska artisterna på Roskilde var varierande med både kända musiker, så som Prince, och Jack Johnson, vilka spelade på den Orangea Scenen, men också mindre kända, såsom Brother Ali, en hip-hopartist från Minneapolis. Fastän jag verkligen ville se Jack Johnson, kom jag snabbt underfund med, att den verkliga anledningen till att gå på festivalen, var att upptäcka nya band ifrån hela världen. Afrikanska Hip-Hopgruppen Daara J Family, gav en minst sagt energifylld konsert i det mindre och mer intima Cosmopol-tältet. Där involverade de publiken på ett sätt jag aldrig sett mer välkända band göra. Från andra sidan Atlanten, kom den Colombianska hip-hopgruppen Choc Quib Town, som med sina rytmer och politiska sånger fick mig att dansa så mycket att det brände i mina ben.

Ett annat energifyllt framträdande gjordes av svenska Teddybears, vars konsert var så fullpackad med folk, att den enda rörelse jag kunde göra, var att skifta vikten från ena foten till den andra, fast vad jag egentligen ville göra, var att kasta av mig ryggsäcken, och dansa som en galning. Det enda som hindrade mig var den enormt stora mängden människor som försökte packa sig in i tältet, för att få höra gruppen iklädda kostymer och stora björnhuvuden uppträda. Till slut fick jag faktiskt se Jack Johnson spela, och på det bästa tänkbara sättet, en bit bort ifrån de största folkmassorna på gräsmattan,  hans musik spred sig över åskådarna som vågor. Ett annat nämnvärt framträdande var Brother Ali, som satte fart på publiken med sina tunga texter om samhällsfrågor, i kombination med beats från DJ Snuggles, som också satte sin fot utanför staterna för första gången! Bror Ali informerade publiken att han och hans DJ inte var där för att ge en konsert, utan för att ha en fest, och med fest, menade han att vi alla var där tillsammans, och skulle delta aktivt i musikupplevelsen, vilket lyckades fenomenalt bra. Jag blev överraskad av hur många i publiken som faktiskt kunde sjunga med till alla hans låtar, och hans positiva inställning, till skillnad av vissa andra amerikanska rappares, var precis vad Roskilde Festivalen handlar om.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

altEn annan del av festivalen som bör nämnas, är konst-installationerna. Det fanns en "tyst" klubb, ett cirkulärt rum, där man satte på sig hörlurar som spelade musik. Om man ville konversera med någon, så var det bara att ta av dem ett tag, och på så sätt undvika det vanliga skrikande som existerar på de flesta klubbar. En av installationerna som verkade sysselsätta människor mest, var diverse mekaniska konstruktioner, som kunde manipuleras genom att hoppa på dem, eller dra i snören med hårtorkar som utlöste ljud i gigantiska högtalare när de nuddade vatten. Detta blev såklart ännu roligare att observera, när nämnvärt påverkade personer vinglade runt och gjorde ljud/musik.

Det enda jag ångrar från denna festival, är att jag inte hann se alla band, eftersom de ibland spelade samtidigt. Jag kommer att resa tillbaka till Florida bärande mitt Roskilde Festival-armband, och hoppas kunna övertala, i alla fall några av mina landsmän, att göra resan över Atlanten, till denna underbara festival som inte kan jämföras med festivaler i USA. Musiken, maten, och alla fantastiska människor har verkligen gjort det här till en av de bästa upplevelserna jag haft i mitt liv. Det verkade finnas någon sorts kollektiv glädje hos alla, och jag tror inte det berodde enbart på allt intagande av alkohol, men därför att alla njöt fullständigt, av att få se sina favoritband och nya artister spela, såväl som att umgås med gamla och nya vänner. Under de fem dagar jag var där, såg jag bara ett slagsmål, som de inblandade snabbt lade ner. För mig är det märkligt, att det inte leder till fler konflikter när människor har möjligheten att dricka så fritt. altÄven om det tog ett tag för mig att vänja mig vid ljudet av danska, som jag lätt förvirrade med de fulla svenskarnas tal, så var våra storvuxna grannar på campingen mycket trevliga, och bjöd glatt på whisky, makrill i tomatsås och remouladsås, som av någon anledning verkar vara den primära födan på Roskilde.

Jag gladde mig mycket åt att alla som var på Roskilde Festivalen var där för att hängivet lyssna/dansa till all slags musik, hårdrock, elektronisk cumbia, hip-hop, blues... Roskilde är en generös festival, med utrymme för mångfaldig musik och smak. Tack alla som gjorde denna festival till en fantastisk upplevelse!




Skriven av Ray Velez
Översattning och fotografier: av Nadija Alainentalo-Anderson

Ur arkivet

view_module reorder

Lykke. Del III

Innledning   Begrepet om lykke har to sentrale dimensjoner: Den epistemiske dimensjon og den ekspressive dimensjon. Til den første dimensjonen svarer bestemte beskrivelser, som er med henblikk på hva for ting begrepet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 15 januari, 2014

Pappa älskade pappa, är berättelsen om min egen barndom

”Jag vet vad jag skriver om, säger Ragnwei Axellie . Jag känner samhällets ut- och insidor. Kärlekslösheten och utsattheten är skrämmande. Vi måste våga se. Förstå att konventioner måste börja ...

Av: Freke Räihä | Konstens porträtt | 05 september, 2011

Distributionssvårigheter har gjort att den officiella premiären av Green Inferno är uppskjuten.

Kannibalmyten som kolonial skrämselsaga

Hollywood återanvänder succérecept som aldrig förr. Med anledning av Eli Roths nya, ännu inte släppta kannibalfilm "Green Inferno", är det på sin plats att bena ut hur kannibaler brukar representeras ...

Av: Anders Nilsson | Essäer om film | 02 mars, 2015

Petra

Petra

Mellanöstern har utgjort en viktig landbrygga mellan tre kontinenter med livlig handel österifrån. Dyrbara varor som kryddor och aromatiska örter, rökelse och myrra fraktades i stora kamelkaravaner från hamnstaden Aila ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om samhället | 10 april, 2015

Fem dikter av Göran af Gröning

Med stor varsamhet överlämnar jag här mina fem senaste dikter:

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 19 juni, 2016

Rejessörens andra besök här

Söndag fort nu tillskynda vidare till möta decemberrejessören emot herrn anlända, stå sig rysskramae honom mött som en måttligt redbar loserförfattare istället helst tillmötes, gudskélovet, vad värre det kunnat förlöpt ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 20 december, 2012

Två på en köttkrok

Om andningen står i begrepp att upphöra, vänd då den döende över på högra sidan som kallas "ett Lejons liggställning". Man skall trycka på de bultande ådrorna på halsens högra ...

Av: Johann von Fritz | Kulturreportage | 03 april, 2013

Adonis 2015 Foto Harald Krichel CC BY-Sa 4.0

Adonis om arabvärldens kris

Den syriske poeten Adonis får årets Stig Dagermanpris. Han får det för "ett författarskap där lidelsen för den arabiska poesin bortom religion och politiska strömningar blottlägger diktkonstens frigörande väsen", som ...

Av: Mohamed Omar | Agora - filosofiska essäer | 04 Maj, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts