Emmakrönika X jag tror mig existera i en blomma

vad kan mina tårar smaka, som nog hennes tårar, droppen som slutligen tidigt klarade separator, efter det min droppe jag fällde i världshav med tesil skilt, vilken hon tog upp ...

Av: Stefan Hammarén | 13 januari, 2009
Stefan Hammarén

Biologisk liv

Innledning I artikkelen min skriver jeg om følgende ting. I dag veier det biologiske livet mye. Det betyr at lykkelige liv måles på inntaket av næringsrik mat, så som kjøtt, ost ...

Av: Thor Olav Olsen | 26 Maj, 2014
Agora - filosofiska essäer

Den magiska konsten - en intervju med Fredrik Söderberg

 Den svenska konstnären Fredrik Söderberg har de senaste åren undersökt konstens förbindelser med den ockulta världen och olika esoteriska traditioner. I sina målningar hämtar Söderberg inspiration från den esoteriska och ...

Av: Mathias Jansson | 22 oktober, 2011
Konstens porträtt

Samiska shamandomens nya dimensioner

 Man tar inte skada av att uppleva för mycket,Men man kan ta skada av att uppleva för litet! (Läkaren och författarenGöran Grip i boken:Allting finns) Vid seminariet Samerna i kyrkan i Enare ...

Av: Nina Michael | 19 augusti, 2013
Essäer om religionen

Tomas Tranströmer med Modhir Ahmed.  Foto: Tokistar/Wikipedia

Tomas Tranströmers ögonblick av nåd



Tomas Tranströmer är död, 83 år gammal. En av vår tids stora poeter har lämnat oss. Hans dödsdag den 26 mars 2015 har blivit en sorgens dag. Både i Sverige och utomlands sörjer många honom som om de förlorat en nära vän. 
En ung Tranströmer. Foto: Lutfi Özkök (med tillåtelse från Bonnierförlagen)

En ung Tranströmer. Foto: Lutfi Özkök (med tillåtelse från Bonnierförlagen)

I vårt moderna samhälle har vi alla belånat våra existentiella värdesaker och gjort oss fattiga på mening och autenticitet. Det enda du vill säga i din diktning, Tomas, är att den mänskliga existensen fortfarande har kvar sitt genuina värde.
Tomas Tranströmer med Modhir Ahmed.  Foto: Tokistar/Wikipedia

Tomas Tranströmer med Modhir Ahmed. Foto: Tokistar/Wikipedia

Sådan är magin i hans dikter: de för ett förtroligt samtal med läsaren. De möter läsaren på lika villkor genom att tilltala detta djupast personliga som är det djupast allmänmänskliga. Efter att ha läst en dikt av Tranströmer känner man sig på något sätt förvandlad och befriad. Vad förvandlingen och befrielsen består i är svårare att avgöra. Det enda man kan säga är att det känns som en upplevelse av nåd.

Jag träffade Tomas (det känns helt naturligt att använda hans förnamn) ett par gånger. Sista gången var i samband med att den amerikanske poeten Robert Bly fick Tranströmerpriset 2008. Magnus Ringgren och jag hade tolkat ett urval av Blys dikter som skulle presenteras på Kulturhuset med Bly själv på scenen. Jag stod vid bokbordet och plötsligt dök Tomas upp i rullstol tillsammans med Monica.

Han plirade glatt med ögonen och pekade ivrigt med sin friska arm på Blyboken och sa: ”Bra! Bra!” Det var den bästa kritik jag fått.

Egentligen går Tranströmers författarskap ut på att peka ut och namnge det som är av värde i tillvaron. Därför är hans diktning så viktig i vår vilsna tid då människor inte längre tror på någonting eller ens vet eller bryr sig om vad värden är. Men de värden Tranströmer pekar ut är snarare existentiella än ideologiska eller religiösa. Och det centrala värdet utgörs av kallet att bli en sann människa. Från första till sista raden i sitt författarskap försöker han hörsamma detta kall. Det är ett kall som förekommer i alla religioner och filosofier men som hos Tranströmer blir en personlig kreativ handling genom skrivandet. Skrivakten korreleras med själva existensakten. Det finns ett absolut engagemang hos honom som är individens rätt till sin egen existens.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Så mycket i våra liv berövar oss vår egen existens. Medierna tänker åt oss och it-samhället tar över våra sinnen. Vi lever i en artificiell verklighet där vi dränks i ett ständigt brus av information. Genom sin diktning återupptäcker Tranströmer vår gemensamma existens. Han ger oss tillbaka våra sinnen rentvättade från störande brus. Han ger oss vårt medvetande tillbaka och uppmanar oss att tänka fritt. Kallet att bli en sann människa börjar med återerövringen av våra sinnen och vårt medvetande. Därför kan Tranströmers poesi ses som revolutionär eftersom den gör uppror mot det moderna avhumaniserande samhället. Ett fritt samhälle kan bara bygga på fria individer som förverkligat sina liv. Däri ligger svårigheten att vara människa idag.

Det märkliga med Tranströmer är att han är en genomsvensk poet som fått en stor internationell läsekrets. Han är översatt till närmare 60 språk. Folk över hela världen läser om platser och stämningar långt upp i Norden och känner igen sig. Genom sina många resor öppnade Tranströmer även upp svensk poesi för internationella influenser. Han hade ett mycket stort kontaktnät med poeter och författare från många länder. Han visade att poesin är det internationella språk som kan förstås av alla och som förenar människor över gränser och politiska och etniska barriärer. Därför hälsades Nobelpriset till honom med glädje både här i Sverige och utomlands.

Tranströmer anses vara metaforernas mästare. Men metaforerna är inte det primära i hans diktning utan det handlar snarare om ett nytt slags tänkande. Det är ett tänkande som grundas på förnimmelsernas analogier: att se samband i våra splittrade erfarenheter. Ett sådant tänkande har gått förlorat för den moderna människan och på sätt och vis knyter Tranströmer an till ett förmodernt medvetande i sina dikter. För att använda Rudolf Ottos begrepp så skänker Tranströmer tillbaka till tillvaron dess tremendum et fascinosum, dess på en gång gåtfullt lockande och skrämmande mysterium.   

Detta existentiella mysterium har både sina mörka och ljusa sidor. Tvärtemot den vanliga uppfattningen är just de mörka sidorna centrala för Tranströmers författarskap: lidande, ångest, död, krig. Ett avgörande moment i hörsammandet av kallet att bli människa är konfrontationen med ondskan och lidandet i världen – tillvarons tremendum. Därför upplevs visioner av fascinosum, det vill säga ögonblick av illumination, desto starkare. Ändå är Tranströmer ingen mystiker utan han kan beskrivas som en sökare efter vår existentiella sanning. Det är ett centralt ord i författarskapet.

Sanningen ligger på gatan.
Ingen gör den till sin.

Så lyder två rader i en sen dikt. Sanningen om våra liv är det som kastats bort eller det som ignoreras i moderniteten. Dikten, poesin gör oss på nytt medvetna om vår existentiella sanning. Kravet är att söka det förträngda och förnekade och göra det till sitt.

Sådan är Tomas Tranströmers diktning. Den uppmanar oss till ett alternativt liv i sanning. Därför kommer hans dikter att leva vidare, även om människan Tomas Tranströmer är död. Han har tagit på sig dödens färdigsydda kostym och gått ut genom den osynliga dörren. Ett sätt att hedra hans minne vore att inrätta en professur i poesi efter engelsk modell vid universitetet i Oxford. Professuren skulle kunna knytas till Stockholms universitet eller Uppsala universitet och få namnet Tomas Tranströmers professur i poesi. Svenska poeter skulle kunna turas om att inneha den i tre år med uppgiften att vitalisera kultur- och poesiklimatet här i landet genom föreläsningar, symposier och debatter med inbjudna internationella och svenska gäster. Det skulle höja poesins status och bevara minnet av Tomas Tranströmers poetiska gärning.

Jag plockar fram samlingsvolymen Dikter och prosa 1954-2004 och börjar bläddra i boken. Med ens känner jag mig hemma. Det är den enda plats där jag känner mig riktigt hemma. Sedd och bekräftad. Orsaken är nog att Tranströmers dikter riktar ett tilltal till mig som en existerande individ med oändliga möjligheter. I hans poesi finns varken man eller kvinna, svensk eller invandrare, muslim eller jude, ung eller gammal. Här finns bara undret att dela en och samma existens med alla människor som lever och andas på denna jord. Också de döda ges plats i hans poesi. Det är ingen tillfällighet att en av Tranströmers viktigaste diktsamlingar heter För levande och döda.

Nu vandrar du själv omkring, Tomas, bland dessa döda. Kanske vandrar du omkring i dina egna dikter. Jag tycker mig se dig skymta fram mellan raderna i den underbara inledningsdikten till Sorgegondolen från 1996 ”April och tystnad” där sista strofen lyder:

Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.

I vårt moderna samhälle har vi alla belånat våra existentiella värdesaker och gjort oss fattiga på mening och autenticitet. Det enda du vill säga i din diktning, Tomas, är att den mänskliga existensen fortfarande har kvar sitt genuina värde. Det är den pantsatta och bortglömda skatten i ett kommersiellt och sekulärt samhälle. I mitt inre hör jag dig ivrigt upprepa ”Bra! Bra” medan du pekar på detta omistliga som glimmar utom räckhåll. Du pekar på de glimmande ögonblick av nåd som finns i din poesi.

Vår sanna mänsklighet är det vi saknar och det som vi kanske aldrig kommer att kunna förverkliga. Däri ligger både en förhoppning och en förtvivlan som är ett med vår tillvaros gåta. Detta är den stora gåta som kommer till uttryck i följande haiku i Tomas Tranströmers sista bok från 2004.

Håll ut näktergal!
Ur djupet växer det fram –
vi är förklädda.  

Bo Gustavsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Ett originellt försvar för människans fria vilja. Harry Martinsons Gyro

Harry Martinson-sällskapet har just gett ut Martinsons Gyro, en bok som har en lite äventyrlig historia. Den förelåg i korrektur 1947 utan att tryckas: den var nog inte riktigt färdig ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 03 december, 2012

Johanna Lindberg. Ur de osaliga breven

Johanna Lindberg är ett synonym för ord, det är så jag vill existera. Jag är 33 år, har skrivit sedan jag var liten och är på ständig jakt efter utveckling och ...

Av: Johanna Lindberg | Utopiska geografier | 16 juni, 2014

Herman Melville. Foto: Wikipedia

Herman Melville. Ball's Bluff : en drömbild (oktober 1861)

Erik Carlquist och Herman Melville.

Av: Herman Melville | Utopiska geografier | 03 juni, 2015

Vai via esibizionista recchione. Av Hebriana Alainentalo

Väninnor med makt

Väninnan hade fått BLICKEN i ögonen, det fyrkantiga magnesiumgrå ljuset som dolde allt utom vad hon inte ville erkänna.

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 30 Maj, 2015

Res till Toscana och förlusta dig

Är du trött efter semestern och skulle behöva fly minnena av spritstinna släktträffar, solvarm midsommarsill, smältande mjukglass, snarkande svärmödrar och trängseln på stranden? Res till Toscana och förlusta dig! På planet försöker ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 09 augusti, 2011

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ”

”Jag kommer att förverkliga barnhemmet ” Varje enkrona i vårt land gör reklam för Nisti Stêrks hyllade revy För Sverige i tiden som åter spelas i Stockholm. På Maxim bjuder hon ...

Av: Agneta Tröjer | Filmens porträtt | 09 oktober, 2007

Rapport från Stockholms genrefilmfestival ”Monsters of Film”

Från 8:e till 12:e oktober 2014 iscensattes den andra upplagan av Monsters of Film-festivalen i Stockholm, en genrefilmfestival där skräck, fantasi, provokation, surrealism, konst och framförallt monster får plats. Festivalen ...

Av: Marco De Baptistis | Essäer om film | 25 oktober, 2014

Sagoberättaren Astrid

Jag vågar säga att Astrid Lindgren (eller som vi så många gånger kallar henne, vår kära Astrid) är den folkvänligaste och mest populära författarinnan genom tiderna, både i Sverige och ...

Av: Therese Bergman | Essäer om litteratur & böcker | 09 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.