Leka sköldpadda tillsammans Baserat på ett sant rykte

Jag kallar den allvarsamma, pedagogiska men även lagom underhållande leken ”Leka sköldpadda tillsammans”, mest på grund av att den heter så. ”Leka sköldpadda tillsammans” lämpar sig lika mycket för de anställda ...

Av: Vladimir Oravsky | 05 oktober, 2013
Gästkrönikör

Hugo Birger- en svensk konstnärs liv och verk

Vem var Hugo Birger (1854-1887)? Han var synnerligen en av de mest engagerande konstnärerna när den omvälvande "opponentrörelsen" drog i igång. Om man någon gång har besökt Göteborgs konstmuseum och ...

Av: Ulf Ljungberg | 07 juli, 2010
Essäer om konst

Ivo Holmkvists far i ett foto taget av författarens mor

Jubel och skepsis – några anteckningar till tre fotografier

Tyskland förklarade Ryssland krig den första augusti 1914 och införde samma dag allmän mobilisering. Två dagar senare följde man upp med att samman med Österrike-Ungern också gå i krig mot ...

Av: Ivo Holmqvist | 26 mars, 2015
Essäer om samhället

Med hjärta för poesins mångfald

Beat-erans författare lockar alltjämt läsare. Men känner vi till fler än Burroughs, Ginsberg och Kerouac? Världens mest omfångsrika antologi av kvinnliga poeter med utgångspunkt i denna banbrytande period utgavs i ...

Av: Karolina Jeppson | 02 februari, 2010
Litteraturens porträtt

Intervju med mångsysslaren Simon Kölle



Simon KölleSimon Kölle har arbetat med att komponera musik med Stockholm som bas sedan slutet av 1990-talet. Han har medverkat på över 15 skivor och komponerat musik till ett antal filmer. Han är dels inblandad i den elektroakustiska scenen, men har även gjort allting från konstmusik till filmmusik.

 Simon är en mångsysslare inom kulturområdet och har skrivit tusentals artiklar och debuterar som författare senare i vår med faktaboken "MMA – Fakta, myter, möten" som handlar om kampsporten MMA och dess historik sedan antiken.

 Simon Kölle var med i Stefan Warnqvist bok "Vägen till Sångerna" där han främst blev intervjuad om sitt arbete med musikgruppen Za Frûmi. Simon arbetar idag främst med filmmusik och med att producera samt mixa/mastra andra artisters musik. Simons stycken har spelats av andra och har bland annat uppförts 2007, av Sveriges Radiosymfoniker, live på Skansen.

 Skulle du kunna berätta för oss hur, och mest av allt varför, du började med musiken?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Absolut. Jag blev uppmuntrad av mina föräldrar i tidig ålder med att hålla på med musik. jag sjöng framförallt som barn, men plinkade också på en keyboard och spelade trummor. Jag var med i en del band i tonåren, men var ganska rastlös då jag idrottade mycket och sen också fastnade för teatern. Många såg mig därför för antingen idrottsman eller teaterkille. Det där har förföljt mig under livet att folk gärna vill nischa in mig i ett fack och somliga kan ibland bli förvånade att jag är lika engagerad inom ett annat område.

 Efter några år med turnerande och skrivande av pjäser så kände jag att teatern i Sverige saknade utrymme för det jag sysslade med. Folk gillade det mycket men det var svårt att få saker och ting att gå runt på experimentteater i Sverige. Jag började därför gå tillbaka till musiken och när jag träffade Simon Heath så föll bitarna på plats. Vi började göra musik tillsammans och hans kunnighet hjälpte mig massor att få kunskap om tekniska saker och även finslipa min förmåga till att bli en kompositör. Jag valde då att studera filmmusik för att film och musik är något jag alltid har gillat. Jag köpte mina första soundtracks (instrumentala) redan som 13-åring.

 När jag lyssnar på dig tycker jag att det finns många likheter med Ennio Morricone? Stämmer det eller är det bara en inbillning? Vad gillar du bäst med honom?

- Jag gillar Ennio. Han har gjort musik till närmare 600 filmer och det är ju förstås att respektera. Jag minns att jag redan gillade hans musik till spaghetti- westernfilmerna redan som barn. Men jag vet inte hur likt min musik är hans egentligen. Han är väldigt klassiskt skolad och använder i regel orkester. Jag är inte klassiskt skolad och vill inte gärna se mig som en kompositör i den stilen heller. Men det jag är främst inspirerad av Ennio angående är hans melodier och stilgrepp.

 Kan du beskriva i lite korta drag hur du skapar din musik och hur du arbetar med de elektroniska musikprogrammen?

 - Jag, som de flesta andra idag, jobbar mycket med datorn som hjälpmedel helt klart. Jag gillar att "skapa" musik och ljud själv och tar i regel in musiker samt spelar in ljud överallt. Jag är lite av en ljudnörd och en fläkt kan bli ett perfekt instrument, en parkbänk kan bli en trumma, köksutrustning kan vara spännande att leka med osv. Jag gillar att blanda klassiska instrument med abstrakta ljud. Det här är jag inte ensam om just nu, men jag gör det för att jag är lite trött på ett stelt sound som innebär att musiken låter som "gammal filmmusik".

Samtidigt vill jag påpeka att jag verkligen älskar att mixa ihop både riktiga instrument och elektroniska. Jag är inte så mycket för renodlad elektronisk musik. Jag ser datorn som ett hjälpmedel och det innebär att musikprogrammen aldrig ska få hämma mig. Jag accepterar inte att bli begränsad av ett program. Begränsad i andra sammanhang (som att hålla sig till en genre osv.) är dock oftast bara spännande och en utmaning.

 Mycket av det som du producerat mest, Za Frûmi, verkar luta sig mot fantasygenren. Historien i din Za Frûmi handlar om att människor inte är självklart goda och att orcher exempelvis inte är enbart onda. Är du överens med mig om det och vad betyder genren för dig?

 - Za Frûmi började som ett radioteaterliknande projekt där en saga, kan man säga, berättades med hjälp av olika karaktärer (orcher) i en fantasymiljö. Vi blandade konkret musik (ljudeffekter) med klassiskt och elektronisk. Vi har gjort tre sådana skivor och även gjort fyra som är instrumentala. I sagan så är det mycket riktigt som du säger så att jag och Simon Heath vill vända lite på begreppen och göra orcher lite med djuplodade. Inte så att de sitter och läser filosofiska verk som vi gjort musik om, nej snarare hur missförstådda dom är och hur de än agerar ofta tycks hamna i problem. Jag älskar mörk fantasy och det är vad man kan kalla Za Frûmi också. Jag började som barn spela rollspel och senare lajva vilket inspirerade mycket.

 Du har arbetat rätt mycket med filmmusik. Hur fungerar det och hur brukar du samtala med regissörerna efter inspelningen? Har de spelat din musik live någon gång på en filminspelning?

 - Det har aldrig stått något liveband i en film och spelat min musik, men däremot har skådespelare fått lyssna på min musik för att bli inspirerade. Det hör ju såklart till ovanligheten men det har hänt. Jag gillar att ha en så nära relation det går till regissören för att kunna synka ihop visionerna. Jag älskar verkligen film och jag tror många regissörer märker det för även de är i grunden nästan alltid lika nördiga som jag är.

 Du har ett förflutet som teaterveteran och har skrivit rätt många pjäser. Hur pass mycket är din musik teatralisk? Har du funderat på att skriva en opera eller en musikal och hur skulle den kunna fungera?

 - Ja precis. Jag har skrivit sju pjäser om jag inte minns fel. Min musik skulle passa perfekt som teatermusik. Jag har studerat svensk teatermusik och även forskat på ämnet då det ligger mig nära. Teatermusik i Sverige är en liten genre och ofta förbisedd. Det finns bara en riktig avhandling om teatermusik i Sverige exempelvis. Att skriva en opera har aldrig slagit mig faktiskt och inte heller en musikal om man tänker sig typ ”Sound of Music”. Den enda musikalen jag egentligen gillat på riktigt är ”The Black Rider” som Tom Waits skrev musik till och som Robert Wilson gjorde tillsammans med en av mina favoritförfattare William S. Burroughs. Men jag är öppen för förslag helt klart.

 Jag vet att du är mycket insatt i olika kampsporter och bland annat historisk fäktning. Det finns en dynamik och aggressivitet i mycket av din musik som påminner om det militära stämmer det eller inte?

 - Jag har gjort musik i thriller-, skräck-, fantasygenrerna och dessutom gjort ganska episka stycken med Za Frûmi så det stämmer nog att dynamik och kanske även aggressivitet kan skönjas i musiken. Jag ser det inte riktigt så men jag förstår hur du menar med att det finns ett sorts mörker i mycket av det jag gör. Jag kopplar själv inte samman aggressivitet med kampsport egentligen. Möjligen att man blir av med lite aggressivitet av att stå och sparka och slå på en säck osv.

 Vilka är dina kommande projekt?

 - Just nu är det musik till pilot/konceptfilmerna för Drakar och Demoner som gäller. Jag sysslar också med musik tillsammans med en kollega som heter Henrik Summanen. Vi gör musik inspirerad av de ockulta strömningarna som fanns på 1800-talet och början av 1900-talet. Inspirerade av filmer som ”The Others” men också allting från seanser till annat. Henrik är en historiker och arkeolog samt kompositör vilket ger en dynamik till projektet när vi "möts" genom musiken. Vi har hållit på några år och är snart klara med en platta. Det projektet heter "The Children are Watching". Till vardags så är jag också chefredaktör på Kimura.se som är omfattande nyhetssida om MMA. Utöver det så sammanställer jag min debutbok just nu "MMA - Myter, fakta, möten" som är Sveriges första heltäckande bok om Mixed Martial Arts. Det är en bok som utgår från antikens olympiska spel och sen tar med läsaren på en resa fram till nutiden där MMA är världens snabbast växande sport. Boken kommer ut i vår.

Roberto Fogelberg Rota

 


 

Ur arkivet

view_module reorder

Queer Jihad

Queer Jihad Religionshistorikern Simon Sorgenfrei utforskar en problematik som sälla­n diskuterats i våra tidningar: homosexualitet och islam. Sedan tio år tillbaka finns det organisationer som arbetar för HBT-rättigheter inom islam.

Av: Simon Sorgenfrei | Essäer om religionen | 04 augusti, 2007

Oi! The Essay – Rännstenens skrik ekar fortfarande

Rakade skallar, Dr Martens-kängor och nazistiska åsikter är tre attribut som gärna sammankopplas med skinheadkulturen och Oi!-musiken. (Nid)bilden är en stereotyp sådan som inte minst befästs genom filmer som American ...

Av: Björn Bradling | Essäer om musik | 18 mars, 2013

Maurizio Cattelan, “America”, installationsbild, Courtesy Guggenheim Museum

Konstnärer som skiter i konsten

I dagens samhälle betraktas avföring som något äckligt och tabubelagt. En toalett ska helst vara gnistrande ren utan minsta spår av tidigare aktivitet.  Maurizio Cattelan 18-karats guldtoalett på Guggenheim museum ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 25 september, 2016

Om Vladimir Oravsky, del 23

För dem som försvarar det obefläckade språket, måste den samtida vardagen te sig något obehaglig, eftersom det i dag är svårt att helt undvika möten med folk från andra kulturer ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 21 december, 2013

Tyst kunskap, platser och utveckling

När jag ungefär samtidigt satt och bläddrade i Rachel Carsons Bok "Tyst vår" och Ingela Josefsons bok "Från lärling till mästare" började mina tankar kretsa kring "tyst kunskap" även om ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 10 juni, 2011

Das Kapital, Raum  Detail, Staatliche Museen zu Berlin © Nationalgalerie im Hamburger Bahnhof

”Capital, debt, territory, utopia”

En ny utställning på Hamburger Bahnhof i Berlin t.o.m. den 6 november

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 16 september, 2016

Den uthamrade bilden Om Louise Bogan

Engelskans ”lyric” har betydligt snävare innebörd än det svenska ordet och motsvarar snarast vad vi kallar centrallyrik, men med starkare associationer till sång och sångbarhet. I den meningen framhålls numera ...

Av: Jimmie Svensson | Kulturreportage | 25 december, 2014

En apologi för det tystade

I det utplånade inre rummet bär inget eko genom tomheten fylld av syntetisk materie av yttre stimuli. Denna störtflod ständig sinnlig omedelbar skenbar tillfredställelse ger en illusorisk känsla av inre ...

Av: Oliver Parland | Essäer | 06 september, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.