Magritte

Från Tabu till Psykporr

Utanför Pressbyrån hänger redan dagens sömniga löpsedlar. De lockar inte. Tonläget är uppskruvat och har sedan långt tid tillbaka trubbat av sinnena och därmed placerat de vrålande orden i kategorin: ...

Av: Crister Enander | 21 oktober, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Filosofi og framskritt. Del 2

Glimt fra det filosofiske livet i Aten Da Sokrates, Platon og Aristoteles dukket opp på den historiske scene, så hadde filosofi eksistert i et par hundre år. Nå var rammen omkring ...

Av: Thor Olav Olsen | 22 augusti, 2013
Agora - filosofiska essäer

Jag väljer att dyrka Torbjörn Säfve

På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att proffsboxning såväl som skönhet är förbjudet ...

Av: Stefan Whilde | 03 september, 2012
Stefan Whilde

Evolution och längtan. Om Abraham Maslows behovstrappa

Vad har en längtan efter något mer för betydelse i ett vårt moderna svenska samhälle där vi allting har men ändå känner att något substantiellt saknas? Det den här artikeln syftar ...

Av: Henrik Friman | 05 augusti, 2010
Essäer om samhället

Människor lever i bubblor



Socialpsykologiskt är detta ingenting nytt; där kallas bubblorna för primära och sekundära grupper. Jag lever naturligtvis själv, och har framförallt levt, i bubblor. Under de senaste, säg, 20 åren har jag dock bjudit mina bubblor aktivt motstånd. Ibland har detta lyckats. Ofta till priset av om inte förlorade vänner, så åtminstone mer fundersamma vänner. 
överrepresentationen av Söder-åsikter, vänsteråsikter och åsikter om försvar, Hbtq, invandring, arbetslöshet samt vad man läst, läser, tycker sig bör läsa och så vidare, är ännu större på ledar- och nöjes- och kulturredaktionerna jämfört med när det gäller det allmänna innehållet.

Annons:

Mina bubblor har bestått av ex. - och består till stor del fortfarande av – yrkesbubblan (mest samhällsvetenskapliga forskare, men också naturvetenskapliga – vilket är bra), den geografiska bubblan (Göteborg i första hand – men jag bor numera sedan länge på Orust), idrottsbubblan (jag är nörd, och i synnerhet Frölunda Hockey påverkar starkt mitt liv, mycket mer än de allra flesta tror – men jag är en god förlorare), den politiska bubblan (här handlar det främst om vänstersympatier, men jag kan nappa på åsikter utanför det mer eller mindre påbjudna), den ideella bubblan (för min del Fredsrörelsen På Orust), den religiöst/andliga bubblan (jag är troende kristen – men, hoppas jag, vidsynt) och den litterära/kulturella bubblan (jag är definitivt kulturkofta, om vi med detta avser en ivrig kulturkonsument, men i mitt fall även till en del kulturproducent).

Ibland tenderar olika bubblor (inte minst här i Sverige; mindre redan i tex Tyskland) att överlappa varandra. Det är tex inte helt ovanligt att sociologer från Göteborg håller på Blåvitt i fotboll och Frölunda i hockey, är politiskt vänsterorienterade fredsförfäktare, är litteraturintresserade ateister osv. Om vi bortser från det där med ateism stämmer detta till stor del in på mig själv. Men jag har naturvetenskaplig grundutbildning, jag har bott länge här på Orust, jag uppskattar Skellefteå och HV71 i ishockey och Hammarby i fotboll, hyser sympatier för delar av (MP):s program och enskilda socialliberaler, ser på fredsfrågan utifrån ett globalt och alliansfritt perspektiv samt uppskattar både äldre och yngre litteratur, från många länder och kulturkretsar och utifrån vad jag inhämtat i såväl lokal som nationell och internationell litteraturbevakning (jag är intresserad av annan kultur än litteratur – också).

Nu fem viktiga påpekanden (som bygger på decennier av diskussion, också på nätet):

1. Jag kan inte ta människor på allvar som inte ser längre än näsan räcker. Att sticka näsan utanför den egna bubblan är både synnerligen viktigt, och synnerligen intressant. Det tycker inte de flesta kändistyckare i pressen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

2. Av många skäl bör vi kämpa för att "hela Sverige" skall leva – vilket inkluderar de specialproblem som råder i exempelvis våra största städer, inte minst Stockholm. Tyckarna vacklar.
Idrott angår många. Just därför bör vi odla bredden, fair play, förmågan att uppskatta dem som uppskattas bör (oavsett varifrån de kommer, Stockholm eller Karlstad, eller viket lag de representerar, AIK eller Rögle), se över avvägningen mellan satsningarna på manlig och kvinnlig idrott, hälsoaspekterna och kroppsfixeringen.

3. Jag är för ett demokratiskt samhälle. Det innebär att vi har ett samhälle präglat av yttrandefrihet och yttrandemöjlighet, väljare och deras företrädare, väljarnas (basens) möjlighet att få gensvar på högre nivåer i sina partier, civiliserad dialog i parlamentet, regeringsstyre och myndighetsansvar i enlighet med konstitutionen, möjlighet att utkräva ansvar; optimal/maximal integration, rimlig representativitet inom politiken, näringslivet, facket och media samt jämlikhet och jämställdhet. Så är det inte i tillräcklig grad i Sverige av idag. Ett fåtal är betydligt mycket mer jämlika än andra och får sitt.
4. Jag är vidare för att vår – som jag utgår från – gemensamma strävan efter fred och frihet diskuteras under civiliserade former och med iakttagande av ömsesidig respekt mellan alla deltagande parter. Så är inte fallet.

5. Litteraturen slutligen (som exempel på kulturell yttring i humaniora-bemärkelse) bör naturligtvis befrämjas, luftas, lyftas fram, bevakas och diskuteras utifrån ett allsidigt perspektiv: vetenskapligt, historiskt, geografiskt, genremässigt, politiskt-filosofiskt, med hänsyn till ålder och genus och så vidare och – mest – lustens och berikningens. Merparten intresserade är hänvisade till stockholmsk lokalpress, högst felaktigt benämnd riksmedia (eftersom det är här det som gäller definieras). I riksmedia råder RUNDGÅNG: samma människor diskuterar samma saker i samma soffor som alltid. Det händer rentav att de känner varandra! Väl. Ibland är de till och med gifta med varandra.

Så.

I dagens mediesamhälle blir journalisternas roll allt viktigare. Journalister blir alltmer tyckare och tolkare. Men kanske är perspektiven ibland inskränkta - mediefolket trängs allt mer i storstädernas trendiga stadsdelar och risken är att verklighetsbilden blir därefter. I Stockholms län bor hela 42 procent av landets journalister, men bara 21 procent av svenska folket. Journalistkåren har blivit alltmer en akademikergrupp i status och har också alltmer föräldrar med akademisk bakgrund. Yrkesgruppen har rört sig uppåt i den sociala hierarkin. Ändå skiljer sig kårens politiska sympatier från snittbefolkningens genom att nästan 60 procent vänster röstar medan allmänhetens siffra är knappt 50 procent.
Samtidigt som journalisternas bosättning är föga representativ för folkets i sin helhet, har journalistiken i sig utvecklats alltmer mot tolkande och tyckande journalistik. Magdalena Nordenson, journalistutbildare vid Södertörns högskola, konstaterar i sin bok "Opinionsjournalistik", att antalet kolumnister inte bara exploderat i svensk press utan att de också lanseras i en alltmer framträdande roll av redaktionerna.

Vidare: överrepresentationen av Söder-åsikter, vänsteråsikter och åsikter om försvar, Hbtq, invandring, arbetslöshet osv. samt vad man läst, läser, tycker sig bör läsa och så vidare, är ännu större på ledar- och nöjes- och kulturredaktionerna jämfört med när det gäller det allmänna innehållet.

En HYPOTES, som jag tycker har bekräftats alltmer ju närmare jag empiriskt försökt syna den:

"Hela Sverige skall leva", landsortsidrotten, demokratin, representativiteten, synen på fred och frihet och litteratur mm är ofta filtrerad genom stockholmsjournalisters ögon i allmänhet och de ofta endast halvbildade tyckarnas ögon på Södermalm i synnerhet.

Denna bubbla ger en skev bild av Sverige, som i sin tur grovt underskattar de konkreta, vardagliga och återkommande friktioner – och reella problem! - på jordnära nivå, som förekommer ute i landet. Resultatet kan bli – och jag tror att det kommer att bli det – en allt vidare klyfta mellan centrum och periferi, som kommer att gynna i synnerhet SD, men också ett större förakt i allmänhet för de politiker som, upplever många, tillsammans med sina vänner i mediekåren odlar ett förakt för "vanligt folks" problem och åsikter.

Det stora problemet är med andra ord att överheten inte förstår problemet. Fortfarande gör man inte det. Istället kan det hända att man förvånas över stigande opinionssiffror för SD!

Och nu är det 2016. Nu är det "Brexit" och etablissemang kontra "folk". Ja. Vad vill vi, kan vi, törs vi? Jag tror att detta är helt avgörande frågor, vars svar bestämmer vår framtid.

Carsten Palmer Schale

Ur arkivet

view_module reorder

Tankar kring Maria Wine och Artur Lundkvist (Korsväg II)

”Jag färdas och jag färdas inte, i minnet färdas jag där allt är sig likt och allt är sig olikt, det är en spegel av vatten som ådras, rynkas, döljer ...

Av: Göran Af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 27 Maj, 2014

Lik i lasten. Sjömansjul 1965

  Klockan var tre på julaftonsmorgonen. M/s Tranaland mötte lotsen någon sjömil utanför Ganges mynning. Kapten König stod på bryggvingen, dagen till ära iklädd sin tropikvita uniform som visserligen var något ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 19 december, 2011

Anders T Ohlsson i Sufflören en av flera monologerunder 2015 års Scenkonstbiennal Foto:RogerStenberg

Maktstrukturer, identitet och genus på Scenkonstbiennalen

Vartannat år arrangeras Scenkonstbiennalen, Sveriges största branschmöte för landets scenkonstnärer. I år arrangerades den mellan den 26 och 31 maj i Malmö. Förutom några internationella, speciellt inbjudna gästspel hade juryn ...

Av: Magnus Dahlerus | Reportage om scenkonst | 07 juni, 2015

Bildning – ingen sport?

  Biblia et stanze av Veronique Traditio.TEMA BILDNING  Tema Bildning Hur förhåller sig bildningen till specialiseringen? Den allmänna bildningen är själva begreppets huvudsats; det är författaren och skriftställaren Leif V Erixells utgångspunkt. Det ...

Av: Leif V Erixell | Essäer om samhället | 10 april, 2008

En teologi utan Gud?

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” står det i Första Mosebok. Och sedan skapade han också himmel och hav, sol och måne, växterna och djuren. Och till sist skapade ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 23 november, 2011

Dr Krabba 11

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 16 december, 2011

Benjamin 5

O

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 10 september, 2011

Nuets tyranni: Virtual reality-filmens sublima rumslighet och samtidens närvarande frånvaro

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Kristian Petrov | Essäer om film | 04 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts