voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.



 

Saint-Ouen | Stalingrad

Demonernas port säger du.

Jag förstod att den stod öppen.

Sekunderna innan. Innan den skulle öppnas helt.

Tiderna lagras.

Det snöade. Den första snön föll.

 

På tunnelbanan sitter du bredvid en man och en kvinna.

Kvinnan börjar tala.

Du hör inte början. Eller förstår den inte.

Om det handlade om hennes dotter.

Eller någon annan.

Mannen svarar henne.

Samhället kommer aldrig att hjälpa dig.

Var glad att du gifte dig med mig. För jag står utanför samhället.

Hon ser ner.

Som om han slagit henne.

Du reser dig när tunnelbanan stannar och går ut genom dörrarna.

 

You win ringer han och säger.

You win nothing.

 

Du åkte ner med hissen i bergrummet.

Sjutton meter under jorden.

Telefonen tog inte emot några signaler.

Du såg de vita stolarna.

Hålet i mitten av rummet.

Efter den avlägsnade reaktorn.

Väggarna var fulla av siffror skrivna med krita.

Det liknade en grav.

De vita stolarna.

Fugue state.

Kritskriften.

När en kvinna lösgjorde sig ur publiken följde du henne.

Tog hissen upp.

Gick ut på den snöfyllda gatan.

 

I need help sa han.

With what frågade du.

You see sa han.

I need help.

 

Du ville inget annat än att sova en hel natt.

Du hörde fåglar.

Gick i den tidiga morgonen.

Såg den grå himlen.

De torra gatorna.

Så långt ögat når tänkte du.

 

Beväpnade militärer utanför skolorna.

Det kommer att hända igen säger han.

 

Du går förbi en skola. Ser de upplysta klassrummen.

Tomma så sent på eftermiddagen.

 

Lägren som byggs och rivs. Människor som flyttas säger han.

 

En man sa Bon soir till dig på gatan när du gick förbi honom.

Han stod i en port.

Bon soir viskade du tillbaka.

Såg ner i gatstenen.

Du ville inte tända ljuset när du kom in.

Så att han skulle förstå var du bodde.

Du rörde dig i mörkret.

Somnade i frågan.

Vem du skulle ringa om något hände.

 

ser du mannen som sitter där i bilen frågar han

och pekar mot ett inhägnat område under bron

han sitter där hela dagarna och vaktar den tomma platsen

 

Du åkte till Porte de Clignancourt.

Gick vilse från tunnelbanan.

 

du ser en man packa ner sakerna vid stängningsdags

klä av en skyltdocka kläderna

lossa benen

i den nedgående solen

nu springer de mot den från den tänker

 

De ser dem inte ens säger han.

Man får inte prata om rasism.

Den existerar inte.

Ingen statistik.

Femtiosju människor sover här på gatan utanför säger han.

Efter att de slängts ut ur ett hus som ska renoveras.

Hälften av dem är papperslösa.

De bara ligger rakt på gatan.

Går till sina jobb på morgnarna.

Kommer tillbaka om kvällen.

 

undantagstillståndet

de får arrestera människor i nittiosex timmar säger han

 

han säger knappt något i telefonen

alla är avlyssnade säger han

 

Ett område. En gräns.

Ringleden.

 

det är helt irrelevant det du säger

säger han

 

alla måste bli fattiga

ingen ska integreras

jag är emot utveckling

 

om de vill ut ur fattigdomen skulle du respektera det frågar du

du har också levt i de vita privilegierna

 

Du gick hela vägen till floden.

I dagsljuset.  

 

varför ringde du inte frågar han

det var sent säger du

du var långt borta

klotet är litet säger han

jag var vaken

 

Den klaustrofobiska scenografin. Det drunknade barnet.

Den första stenbilden.

Scenbilden.

Ett barn som glider ner för en trappa som ser ut som trästockar.

Försvinner mellan dem. I ett dovt blått ljus. Barnet i akvariet.

Den sjungande kvinnan. Den skrikande.

Rummet. Akvariet. Fylls med vatten.

En stor form.

Dödsångest känner du.

Under föreställningen.

Att döden ska vara kall.

En långsam förruttnelse.

Såren och vattnet.

 

du har många saker som jag inte har säger du

som vad?

arabiska språket t ex

 

jag kan lära dig

anna

jag är

anti

du är

 

Du minns att du i vintern såg ett tv-drama utan förlösning.

Som bara väckte de döda. Som ville ta hämnd. På de levande. Deras försök till liv.

Du väntar mitterst på den mittersta raden att pjäsen ska ta slut.

Att du ska få gå ut igen.

 

Vad hittar du i fattigdomen frågar du.

Raseri svarar han.

 

Ni rörde er från någonstans i 3e arrondissementet.

Genom staden.

Ut ur den. Förbi Gare du Nord.

Ni gick under en låg bro.

Förbi en helt tillsluten låda.

Vit kartong.

En halvmeter hög ungefär.

Därinne låg en människa och sov.

Vilken sömn tänkte du.

 

Hur är det att sova en sådan sömn.

 

bara två grader i natt

det haglade

snöade

 

Ni kom till ett läger under en annan bro.

En man satt vid en eld.

Han sträckte fram handen. Hälsade.

Mannen tog den.

Berusat.

 

Ni går förbi platsen där det större lägret legat.

Under en bro vid ringleden.

Som blockerats av betongpelare när det tömts.

Människorna fördrivits.

Betongpelarna låg nu krossade och utströdda inne i tunneln.

 

det sägs att polisen ska evakuera snart säger han

vi måste göra det i natt

fler och fler kommer

det är säkert femhundra personer som i lägret nu

 

Han ger mynt till en man.

Folk är galna säger han.

 

Vägrar sätta sig under gaslamporna.

Värmen under infravärmen och gaslamporna.

Hur kan de sitta utomhus i t-shirts mitt i vintern säger han.  

Alla lever som om det är de yttersta dagarna.  

 

ni går och äter på den somaliska restaurangen

där alla från lägret verkar ladda sina mobiler

ett nät av sladdar ligger över det smala bordet

 

De långsamt föränderliga kameravinklarna.

Uppifrån. Underifrån. Vridningen i luften.

Film utan huvudroller.

Statister.

 

vi slogs var tionde minut i lägret säger han

 

Som om de exakt beskrev känslan tänker du.

Gränsen.

Vägen.

Landskapet fyllt av smärta.

Som sett av olivträden.

 

jag såg dina bröder

dina landsmän tänker du

 

i am happy if you are

you are lying but I appreciate the intention  

 

Du tänkte på hybridstäder.

Den våldsamma muren.

Murarna.

 

det inte är olagligt att ockupera säger han

tio procent av alla byggnader i Paris står tomma

 

varför hålls de tillbaka då frågar du

för att hålla nere de som redan kommit säger han

 

Låga tält stod uppställda bakom kön av människor.

Ett läger.

Rök.

Från maten i kylan.

Andedräkten från de väntande.

Från norra Afrika.

Eller längre söderut.

Françafrique.

Kolonierna.

I det som inte längre kan kallas stad.

 

utsätter ni dem inte för en risk säger du

tycker du inte det ser ut som om de befinner sig i en risk

redan

 

För att en stad alltid är okontrollerad växt säger han.

Okontrollerbara möten.

De glidande övergångarna mellan liv och död.

 

hur länge bodde du i lägret frågar du inne i den ockuperade byggnaden

too long

 

Kanske finns de inte längre i städerna.

De rika städerna.

 

vad är det här för ett land som låter oss sova utomhus säger han

som inte ger oss filtar ens

i vinterkylan

 

Bara förträngningen. Maskeringen. Den ekonomiska expansionen.

Den polisiära.

Rivningarna av romers läger.

Tålamodet med vilket de byggs upp bara några kilometer längre bort.

För att barnen inte ska behöva byta skola.

 

i abandoned you säger han

och drar in andan

sorry

 

Du såg ut på trädet som stod på gården.

De vita husen.

Renhållningsbilarna körde genom gatan.

 

looks hot skriver han på telefonen

big meeting at Stalingrad

we might move tonight

 

Hon visade dig en bok där bilderna öppnar sig som dörrar.

Längre och längre in i fängelset.

Det som tidigare varit ett kloster.

Berättar om tre rättegångar.

Objekten.

Fångarnas och domarnas.

 

Vad är det som intresserar dig frågar du.

Brottet eller rättvisan.

Rättvisan svarar hon.

Text Marie Silkeberg
Bild Platsstudie digitalt foto av Javier Ruiz Gómez för petite ceinture, Paris, Timothy Perkins.
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.