Napoli. Greissdesign/Pixabay

Neapel – mellan böckerna och den brutala verkligheten.



Neapel, en stad att se (eller åtminstone läsa om) för att sedan dö? Erik Cardelus undersöker återigen det litterära landskapet, denna gång med sikte på hur en faktiskt lokalitet, en kultur och stad, möjligen kan påverka det litterära verket och alltså livet.



Få städer tycks väcka så starka känslor som Neapel. Staden som man, enligt talesättet, ska se och sedan dö. Här finns ett storslaget förflutet, som tidigare huvudstad och kungastad, full av palats, kyrkor och andra historiska byggnader, men sedan länge en stad stadd i förfall och plågad av fattigdom. Staden ligger vid foten av Vesuvius, vulkanen som slumrar och utgör ett dovt hot. Hamnen är stor och livlig, längre ut i havet ligger de eleganta turistöarna Capri, Ischia och Procida. På andra sidan Vesuvius sträcker den glittrande Amalfikusten ut sig.

I kontrast till skönheten, är staden sedan länge behäftad med ett dåligt rykte, med associationer till kaos, kriminalitet och Camorra. Allt detta samsas med ett levande och vibrerande stadsliv, där brutalitet och vänlighet lever sida vid sida.

Från staden härstammar flera av den samtida italienska litteraturens främsta författare. Härifrån kommer den välkände Roberto Saviano, han som skrev den utlämnande bästsäljaren Gomorra och därigenom hamnade på Camorrans dödlista. Ännu mer erkänd – åtminstone litterärt - är den världsberömda pseudonymen Elena Ferrante, en författare som sannolikt är rotad i staden, vilket märks i den djupa lokalkännedomen som präglar världssuccén Neapelkvartetten. Erri De Luca är en annan framgångsrik författare, som växt upp i staden och som låter sina berättelser utspela sig där, ofta i fattiga och kärva miljöer.

En fjärde litterär storhet från staden är Domenico Starnone, sedan länge ett stort namn i Italien och i övriga Europa, till råga på allt den författare som pekats ut som självaste Elena Ferrante, vilket dock inte har bekräftats. Om det nu inte är hans hustru, översättaren Anita Raja som står bakom författarskapet, ensam eller tillsammans med sin make.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I den napolitanska litteraturen finns en tydlig lokalkänsla, ofta närd i utanförskap. Neapel ställs mot övriga världen, eller snarare mot Italien, en rollfördelning som bärs upp av den språkliga och kulturella barriär som skiljer den napolitanska dialekten från standaritalienskan. En barriär som beskrivs så här hos den 13-årige huvudpersonen i Erri De Lucas roman Montedidio:

Jag hör skrik och röster på napolitanska, jag pratar napolitanska, men jag skriver på italienska. ’Vi bor i Italien’, säger pappa, ’men vi är inte italienare. För att tala språket måste vi studera det, det är som utlandet, som i Amerika, men utan att man åkt dit.”

Även Elena Ferrantes rosade Neapelkvartett spelar utanförskapet och klassresenärens röst en central roll. Det räcker med att anknyta till en av titlarna - Den som stannar, den som går - för att bli varse den spänning som präglar tillvaron i det nedkörda Neapel där möjligheterna oftast finns någon annanstans, i regel i det rika norra Italien. Läsaren får följa de två väninnorna Lila och Elena, deras livsvägar leder från 1950-talet till idag. Elena lämnar födelsestaden, far norrut, blir sedermera en framgångsrik författare, medan Lila blir kvar, klämd i en traditionell kvinnoroll och med längtan till ett friare liv.

Även hos Domenico Starnone blir staden Neapel starkt betydelsebärande. I den nyligen utgivna romanen, Väsen: ett familjedrama, möter vi den 75-årige illustratören Daniele Mallarico, som försvagad av en operation och bekymrad av professionella motgångar, åker ner till sin forna hemstad Neapel. Syftet är att hjälpa sin dotter med att passa det fyraåriga barnbarnet Mario.

Daniele är en så kallad kulturman, självupptaget myser han över sin konstnärsidentitet. ”För han är ju berömd”, som han lärt dottern och barnbarnet att yttra inför andra människor.

Barnbarnet Mario är brådmogen och ytterst livlig, vilket sätter den självupptagne och tankspridde morfar Daniele på svåra prov, fysiskt och mentalt. Tillsammans rör de sig i familjehemmet, men också på stadens gator, i miljöer som får Daniele att konfronteras med det liv som han en gång levde och avstod från att leva, eller som det uttrycks i texten:

Det var min ungdoms platser: gränder, gator och torg. Brokiga rännor genom den myllrande trafiken i kvarteren Forcella, Duchesca, Lavinaio, Carmine, ända ner till hamnen och havet. Ett utsträckt område som utan uppehåll genomfors av ett flöde av dialektala röster – förbipasserandes tjatter, rop från fönstren, artighetsbetygelser från affärernas trösklar – som klingade både mjukt och våldsamt, både hövligt och vulgärt.” (s.47)

Resan söderut, från Danieles nuvarande hem i Milano till barndomshemmet i Neapel, är en mångdimensionell förflyttning. Dels utgör den klassresenärens återkomst till platsen som flytts, dels gestaltar den Italiens avgrundslika uppdelning mellan det rika, välutvecklade och kyligt organiserade Norr och det fattiga, underutvecklade och kaotiska Söder. Det är en spricka där Neapel utgör en emblematisk polaritet.

Samtidigt förkroppsligar Neapel ofta vulgärbilden av Italien - högljudda människor som med stora gester står och tjafsar nere på gatan, förbisusande vespor, bullriga marknadsgator, stark familjelojalitet och tvätt som hänger på tork i gränder, små trånga pizzerior och doften av nybryggd espresso som letar sig upp i näsborrarna. Klichéer förvisso, men flitigt exploaterade av populärkulturen. Redan 1936 kommenterade Simone de Beauvoir sitt möte med staden så här: "I Neapel visar människorna upp sig i sin organiska nakenhet, med hettan som kommer ur inälvorna”. Av romangestalten Daniele Mallarico beskrivs det så här:

 ”Bara i den här staden – tänkte jag – är människor så genuint inställda på att vara till hjälp och samtidigt hela tiden inställda på att skära halsen av dig.” (s.51).

I mötet med barnbarnet Mario och den gamla hemstaden händer något med Daniele. Han skakas om av smärtsamma insikter och kraschade livsperspektiv. Ålderdomen rasar över honom, livsvalen och självbilden ställs på ända. Som dramatisk fond står dagens Neapel.

En annan författare som låtit Neapel bilda både bakgrund och förgrund, är Roberto Saviano. I globalsuccén Gomorra skildras det ökända napolitanska brottssyndikatet Camorran, dels i mer dokumentära inslag och dels i ett jag-berättande. Boken har tvingat Saviano att gå under jorden och leva under ständigt dödshot. Vid en litterär afton, omgärdad av omfattande säkerhetsarrangemang för några år sedan, minns jag Savianos sorgsna blick när han berättade om hur han nu var avkapad från sitt ursprung och berövad möjligheten att röra sig fritt på platser han älskade. Istället tvingades han leva innanför en trång mur.

Saviano, Ferrante, De Luca och Starnone – det fattiga Neapel har en rik litteratur, högkvalitativa verk som når och engagerar många läsare, världen över. Verk där staden spelar en alldeles speciell roll. Så hinner man inte se Neapel innan man dör, kan man med fördel läsa om staden.

Text Erik Cardelus


UTGÅVA 2019:4 | BEGÄR

Napoli. Greissdesign/Pixabay

Neapel – mellan böckerna och den brutala verkligheten.

Neapel, en stad att se (eller åtminstone läsa om) för att sedan dö? Erik Cardelus undersöker återigen det litterära landskapet, denna gång med sikte på hur en faktiskt lokalitet, en...

Av: Erik Cardelus
2019 | Kvartal 4 | BEGÄR | 19 december, 2019

Michail Bulgakov (1891-1940)

Margarita och Mästaren - liven bakom livsverket

Elin Parkman Smirnova skriver om förhållandet mellan författaren och den trogna medhjälparen - Mästaren och Margarita.

Av: Elin Parkman Smirnova
2019 | Kvartal 4 | BEGÄR | 19 december, 2019

Eros. Geoffjhyland/Pixabay

Ty döden är också en sol

Tidningen Kulturens urfader och tidigare redaktör, här i ett essäbrev till en ideal mottagare om Eros, Thanatos och begäret.

Av: Guido Zeccola
2019 | Kvartal 4 | BEGÄR | 19 december, 2019

Anthodites x Sätt att se

Tidningen Kulturen presenterar stolt numrets konstnär Emil Holmer, här i sällskap med konsthistorikern Sebastian Andersson. Dialogen är baserad på ett seminarium som hölls i samband med Holmers utställning ”Anthodites” som...

Av: Emil Holmer & Sebastian Andersson
2019 | Kvartal 4 | BEGÄR | 21 december, 2019

Bar. Free-photos/Pixabay

Alkohol och skaparkraft

”Att konsten har ett släktskap med ruset är känt sedan urminnes tider. Berusningen är ett klassiskt sätt att övervinna tid och död.” Rolf Karlman om ett historiskt samband mellan sprit...

Av: Rolf Karlman
2019 | Kvartal 4 | BEGÄR | 20 december, 2019

Den digitala älskaren

Den digitala älskaren

Kan vi få det vi verkligen vill ha, eller bör vi nöja oss med att få det vi behöver? Ja, det är en klassisk fråga som både Rolling Stones, The...

Av: Mathias Jansson
2019 | Kvartal 4 | BEGÄR | 19 december, 2019

Kulturens KRITIK

Peter Sloterdijk

Peter Sloterdijks uppgörelse med den leende diktaturen

BOK | Cecilia Persson har läst Bo Gustavssons ”Vår samtida tänkare Peter Sloterdijk”.

Av: Cecilia Persson
Kulturens kritik | 31 mars, 2020

Familj under avkulakiseringen

Gulag – Ett logistiskt debacle

BOK | Sofie Niemi finner Guzel Jachinas roman något motsägelsefull, men beundrar samtidigt ambitionen att göra upp med sovjetarvet.

Av: Sofie Niemi
Kulturens kritik | 31 mars, 2020

Anna Smedberg Bondesson. Foto: Jan Nordén

Anna i världen är också världen i Anna

BOK | Ivo Holmqvist har läst ”Anna själv” av Anna Smedberg Bondesson.

Av: Ivo Holmqvist
Kulturens kritik | 31 mars, 2020

Detalj från omslag

I spåren av den litauiska förintelsen

BOK | En skrämmande redovisning om hur man tog livet av judiska män, kvinnor och barn.

Av: Thomas Wihlman
Kulturens kritik | 27 januari, 2020

Detalj ur omslag

Tidlösa fragment som berättar om en sårbarhet inför livets f…

BOK | Anneliese Fältström har läst Drömmarnas väg.

Av: Anneliese Fältström
Kulturens kritik | 03 januari, 2020

D.H.Lawrence, Boccaccio Story

Fallosdyrkan i neoromantikens spår och den kvinnliga lustens…

Elena Dahl granskar (vrång)bilderna av kvinnlig sexualitet och orgasm via Freud, D. H. Lawrence och Elizabeth Gilbert.

Av: Elena Dahl
Kulturens kritik | 27 december, 2019

Mer kritik

Kulturens lyrik

Skrot Fotograf: Karl Andersson

Ellipser

Månadens lyrik, Sebastian Andersson debuterar med det korta diktverket Ellipser. Verket har tidigare visats i annan form på Galleri Inkognito i Umeå.

Av: Sebastian Andersson
Kulturens lyrik | 21 december, 2019

voieferréehorizonvisuelcarton. Foto: Timothy Perkins

Månadens lyrik | 2019:07

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Marie Silkeberg.

Av: Marie Silkeberg
Kulturens lyrik | 01 juli, 2019

Odilon Redon, Fallen angel looking at cloud. Detalj.

Månadens lyrik | 2019:06

Tidningen Kulturen presenterar stolt månadens poet, Ann Jäderlund.

Av: Ann Jäderlund
Kulturens lyrik | 03 juni, 2019

Mer lyrik

Kulturens prosa

Foto: Myriam Zilles

Konkav och konvex

Tidningen Kulturen presenterar stolt september månads prosa.

Av: Per Teofilusson
Kulturens prosa | 27 september, 2019

Mer prosa
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts